Turning Hours To Flowers

Det händer liksom ingenting,
Samtidigt som allt händer på samma gång.

Det kommer liksom tårar.
Samma gång som leendet i hennes ansikte är så brett att hon ibland tror att hon ska spricka.

Hon vet liksom inte alls var hon ska ta vägen
Vad hon ska göra med sig själv
Hur hon ska känna.

Hon försöker sig fram, satsar på det som går bäst.
Sover om nätterna.
Är på jobbet strax efter sju; lämnar dom tidigt.
Tar sina tabletter.
Funderar över morgondagen.
Somnar i sin säng.
Sover om nätterna.

Hon sover om nätterna. . . Hon skulle aldrig klara sig utan.

Hon omvandlar timmarna till blommor och tittar på molnen när de andas.


Kvällen var hon redo att gråta sig igenom, hon hade sparat tårar, var tom på energi.
Lyckligtvis var hon inte den enda som behövde sällskap, så hon tog sig ut, skapade massor med energi, fick en trevlig stund och lämnade ångesten åt en annan dag.
En annan dag. . .