Måndagssången

Måndagssången lyder som den bör.
Lite ångest efter den oväntat traumatiska helgen.
Lite ångest över den nya veckan.
Stor längtan efter den kommande helgen.

Jag vill ha mer utav sovmorgon.


Hos Angelica hade vi det fantastiskt roligt.
Mycket tid spenderades på hennes balkong i den iskalla luften, men jag frös aldrig, märkligt nog . . .
Vi såg ett rådjur precis nedanför backen. Vi fascinerades rejält. Stirrade på den tills den sakta smög tillbaka in bland träden.
Det var en underbar kväll.
Vi festade hårt, men inte så hårt så att skallarna sprängdes i bitar.

Mitt i natten tog vi taxi in till stan.
Jag försvann ifrån gruppen på Kungsgatan och gick till T-centralen för att därifrån ta tunnelbanan söderut, mitt i natten.
På söder gick jag vilse. Jag gick upp och ner för Götgatan, mitt i natten.
Jag trodde aldrig den skulle ta slut.
Men så hittade jag rätt men tröttnade ganska snart.
Så jag skulle åka hem, med okänt sällskap i taxi; det kallas att vara ekonomiskt.

Men det gick inte alls som jag ville.
Istället för att jag tryggt tog mig hem fick jag istället ta mig ur taxin snabbt, bara en kort stund efter att jag klivit in i den.
Jag föll i backen men gick därifrån bara med några mindre skrapsår på mitt högra knä.
Så klart jag överlevde.
Det var ju trots en lördag.
Mitt i natten.
Mitt i Stockholm.
Det var ju äventyr.


Vi åt bullar på jobbet idag.
Kanelbullens dag.

Imorgon är det tisdag.
Imorgon skriver jag på tisdagens sång.