Silence

Tystnaden ifrån mig betyder att jag rymde hem till världens finaste lillasyster i helgen.
Vi har det underbart, hon tar hand om mig väl, men magvärken är kvar, konstant.

Jag bröt ihop en stund tidigare ikväll, i badrummet på övervåningen hos mamma och pappa.
Efteråt fick jag känslor i mig exakt likadana som en fruktansvärd influensa, precis som efter måndagsnatten.
Frossa, huvudvärk, smärtande leder.
Kroppen frös i fosterställning, ögonen stängdes.

Så ikväll behövde jag lite vin, därför intog jag lite vin.
Tanken på natten och morgondagen känns dock inte lugnande för det.
Jag önskar att det kunde vara tyst tills detta är över.

Jag vill att måndagen ska vara här.
Direkt efter det vill jag att fredagen ska komma.
Fredagen då jag bjuder in till fest.
Fredagen som jag drömt om hela förra veckan och kommer att fortsätta drömma om hela denna vecka.

Senast inatt älskade jag att alla hade samlats där i min lilla lägenhet.
Efter kalaset befann vi oss plötsligt på en flygplats, alla skulle med olika flyg. Alla kramade om varandra och vinkade hejdå.
Ett uppvaknande och ett återfallande i sömn senare var vi plötsligt på ett badhus.
Jag frös medan alla andra satt i en varm bubbelpool.
Mina drömmar ter sig ibland ännu märkligare på nätterna än på dagarna. . .

Jag vaknade imorse av att det kliade på min arm, det betyder att det läker, jag önskar jag visste att samma sak händer med mig, hela mig.
Jag vill ha tystnad tills allt detta är över.

Men jag ska försöka trotsa; ta morgondagen för vad den är.
Jag ska ställa om klockan inatt, ge mig en till timme att sova imorgon och inviga den nya parfymen jag idag köpte med hopp om att den ska hjälpa till att göra kommande veckan lite friskare än den som ligger bakom mig.
Jag gör vad jag kan.
Jag trotsar det jag kan trotsa.