Jag Lever

I ett litet rum med fördragna gardiner möts vi en timme i veckan.
Över hela skrivbordet ligger högar med papper, i bokhyllan står böckerna i fullständig o-ordning.
Idag fick jag med mig papper hem som ska läsas, jag ska läras.

En liten paus i våra träffar blev det i och med att jag valde att spendera hela min sjukskrivna tid någon annanstans, men idag var jag tillbaka.
Jag märkte stor skillnad på hur jag själv talade. Några gånger tog till och med j a g första ordet och när han pratade lyssnade jag och förstod vad han sa.
Mitt sinne var närvarande, till skillnad från de andra gångerna då jag hela tiden drömt mig bort någon annanstans och enbart kunnat prata med hulkande röst och hjärtat i halsgropen.
Idag skrattade jag.
Det skrämmer mig men det är skönt.
Jag fryser inte längre lika mycket som jag gjorde nyss.
Jag är inte rädd för leende ansikten, jag välkomnar dom.
Jag njuter av tystnad lika mycket som jag glädjer mig när jag hör skrål.


På jobbet imorgon ska jag visa att jag finns genom att sätta ner foten i golvet. Det kommer att höras många våningar ner!
Från och med måndag planerar jag infinna mig där varje morgon kvart i åtta.
Ingen press, men jag SKA.