Tjugo Timmar Utan Sömn

Allt börjar plötsligt att kännas som ett skämt.
Som att en liten djävul hela tiden sitter på min högra axel och hånskrattar rakt i den nedslagna ängelns ansikte, ängeln som egentligen ska sitta på den vänstra axeln, le och leda mig rätt.
Kan jag göra annat än att skratta.
Denna natt gick fullständigt förlorad.
Efter cirka fyrtio försök att somna under sju timmar ger jag nu upp och ser mig som besegrad av något jag inte riktigt vet vad det är, men vunnit; det har det.

Jag ska bevaka denna lördag på avstånd och förhoppningsvis bli fascinerad över hur den väljer att te sig.

Förbannade sömn, du förstör mitt liv.
Du ditt lilla svin, varför finns du till.

Tjugo timmar utan dig, du ska se att jag klarar mig.