Ödsla Tid

Makalöst egentligen hur mycket tid som kan spenderas på en och samma plats under sådan kort tid.
Trettioåtta timmars arbete har jag utfört sedan måndag morgon. Idag gav jag dock upp redan klockan halv fem och det kändes lite märkligt att ha flera timmar att ödsla innan det är dags att möta sängen.
Men jag har överlevt även detta ödslande och nu är det underbart att få njuta av Daniel på tv igen. Att få lägga sig och blunda slår visserligen ingenting annat, jag längtar...

Mina drömmar stör mig dock varevia natt.
Jag drömmer läskigt, jag drömmer mysigt, jag drömmer glatt men oftast fruktansvärt obehagligt.
Glömda vänner dyker upp och glädjer mig, närvarande vänner får mig till tårar och en natt var jag till och med gisslan i mitt eget hem.
Jag vaknar på morgonen full av obehag, tankarna rör sig i en otrolig fart och det krävs en lång stund av morgontidigt ödslande av minuter innan jag verkligen förstår att det som precis hänt egentligen inte hänt och att det blir vackert igen bara jag reser mig ur sängen.
Men jag hinner tänka mycket innan jag sätter mig upp, jag hinner hacka en del tänder innan rädslan går ur och jag då förstår att solen faktiskt skiner starkt in genom fönstret.
Men ingenting når mig just nu, jag klår obehaget och hasar iväg till jobbet där varje timme spenderas bland vännerna, de bästa jag har.

Imorgon är det en fredag, den kommer att rusa förbi mig och jag kommer att lämna jobbet ännu tidigare än halv fem, dels för att det är fredag, men också för att det välkända främmandet väntar på mig i min soffa.
Det är också stor fest imorgon, jag funderar på att visa mitt trötta ansikte där och göra mina vänner lika glada som dom gör mig.