No Way Out

Klockan fortsatte att ticka efter att jag ringt till Försäkringskassan, vilket blev det enda nyttiga jag gjorde med denna dag.
Men det ska vara så.
Jag är sjuk, så jag är ursäktad.
Rastlös också. Extremt uttråkad.
Jag hade tänk att frisk luft skulle vara skönt. Jag hade planerat att ta en iskall promenad ute i det vita men tittade ut genom fönstret och ångrade mig.
Kanske imorgon, om jag orkar.. Kanske dagen efter imorgon också, bara jag orkar.

Jag är verkligen inte stark.
Jag har ont i min kropp och det känns just nu som att det inte finns någon utväg.
Jag blir också skadad av att vara hemma från jobbet, att inte behöva göra någonting.
Att inte ha några uppenbara bekymmer får mig att söka efter de bekymmer som är mindre uppenbara.
Att sova mycket får mig att bli tröttare under de väl vakna stunderna. Att sova för lite ger mig ångest och oro och känslan av att döden vore en sund väg härifrån.

Snälla någon, väck mig ur denna livlösa mardröm.