Nyanser Av Svart

Helgen blev inte speciellt lycklig.
Den blev full av leenden men enbart på ytan, innerst inne har det varit svart, vissa stunder syntes nyanser av grått, men mest har det varit svart.
Trots sällskapet...
Kanske på grund av att förväntningarna inte uppfylldes. Kanske för att jag ännu inte är frisk utan bara tror att jag är frisk i stunder då jag inte hinner tänka annat. Fart och fläkt får mig att må bättre.
För jag mår inte bra, det är inte bra, men det är bättre. Inte svårt, inte lätt, men enklare..
De gånger jag talar om mig själv som "bra" går jag händelserna i förväg, med hjärtat i halsgropen. När jag talar om mig själv som "bättre" och friskare än tidigare talar jag i sanningens språk, utan hjärtat i halsgropen.
Jag mår bättre på det sätt att jag nu har energi att klättra upp när jag faller. Jag reser mig, sträcker på mig, istället för att ligga kvar, som jag tidigare gjort. Det går framåt. Det vågar jag tro på.


Vi åt middag ute igår. Det var trevligt.
Denna dag har jag gjort vacker i det väder ute som kan liknas vid höstrusk, genom att inhandla två par nya skor. Ett par billigare, ett par dyrare.
Mina fötter kommer att värka efter första promenaderna, men det är det värt.

Inför måndagen känns det inte speciellt hoppfullt, men jag vet att jag tar mig igenom det och att det blir enklare bara jag får vakna snart och ta mig dit, i gamla skor, åtminstone till den morgon då solen skiner.
Jag längtar efter solen.
Jag önskar den vore här.
Men veckan är lyckligtvis kort. Även om fler än naturligt många timmar kommer att spenderas på jobbet.
På torsdag ska jag åka hem till mamma och pappa, med ett lugn i mig och friska andetag.
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, sen ledigt, och enligt rykten visar sig solen i påsk... Vågar jag tro dom?