When The Moon Shakes

Nyårsafton.
Men vad ger det egentligen?


Minns de senaste årens nyårsaftnar.
För tre år sedan, 2006 var jag fortfarande kvar i Gävle.
Jag och mitt ex hade precis avslutat det vi trodde för alltid skulle vara bådas del av kärlek för livet.
Jag var på en fest med massa instängda småstads-människor i en lägenhet på Öster. Ägarna av lägenheten hade precis flyttat dit och det skulle firas, genom att ljudet från festdeltagarna skulle ljuda och störa så mycket att störningsjouren skulle kallas dit och ägarna sedan bli utslängda. Det kallas planering.
Jag minns att vi slogs en del med vårat språk vid vissa stunder; minns att vi störde oss på varandra alldeles för mycket för att kunna ha en underhållande nyårsaftons-kväll.
Jag minns att det var kallt, att alla var riktigt onyktra och att det röktes en del på det som var en så kallad altan utanför den lilla, sunkiga tvårumslägenheten.
Strax innan tolvslaget blev jag ovän med min bästa vän, hon som var anledningen till att jag var där.
Jag smällde igen en dörr, besviken på att hon valde att gå hem till sin säng tillsammans med sin älskade pojkvän istället för att spendera de sista minuterna av året 2006 med mig, som hon hade lovat.
Jag sprang nedför trapporna och ut till fyrverkerierna. Hittade Christer och några till, som jag i detta läge verkligen inte minns namnen på. Jag minns att jag saknade de jag kände och att jag önskade att jag inte skulle frysa något mer.

När fyrverkerierna tystnat gick vi in till staden, den lilla staden. Vi hittade alla samlade utanför samma ställe. Vi gick in. Jag hittade Hanna men Hanna försvann lika fort som hon blev hittad.
Jag dansade en stund. Försökte hitta någonstans jag kunde spendera natten eftersom mormor var hemma hos mamma och pappa den natten och jag inte ville visa mig sådan som jag var. Jag hade tur, fann sovplats i en annan sunkig lägenhet på längst in på Öster.
Det var min nyårsafton år 2006. Jag däckade i en okänd mans säng, vaknade i en okänd mans säng.

Året efter, 2007 var jag i Stockholm. Relativt nyinflyttad.
Jag och Markus bodde i våran tvåa på 52 kvadratmeter på Brommaplan.
Den lägenheten var mysig med lånade möbler, och jag älskade balkongen.
Andreas var och hälsade på oss från Nyköping och vi skulle gå på rave, någonstans långt söder utanför staden.
Vi började dock med middag tillsammans med Hanna på Medborgarplatsen, på en Indisk Restaurang.
Jag älskade staden men kommer mycket väl ihåg att det även detta år var alldeles för kallt utomhus för att man skulle vilja vistas utomhus i jakt på en restaurang som inte bara var öppen utan även hade plats åt oss.
Hanna skulle sedan vidare till en fest dit jag och min lilla Markus inte var bjudna. Vi fick istället leta på annat sällskap.
Vi visste om en fest vid Hornstull, precis nedanför Västerbron som vi valde att ta oss till. Fest trodde vi ja. I lägenheten satt en hel hög med präktiga juridikstuderande som smaskade på paté. Varken jag eller Markus gillade paté, men då det bjöds på champagne valde vi att stanna kvar några fler minuter, eller två.
Vi vandrade ut på fantastiskt vackra Västerbron precis till tolvslaget 2007 och delade på Champagne och cigarrer under fyrverkeriernas stök och Stockholmarnas skrik. Det var vackert.
En stund senare bestämde vi oss för att lämna studenterna och tog tunnelbanan ut till industriområdet där vi skulle spendera resten av natten, minnena därifrån är för mig helt borta. För mig är det bara svart men jag vet att vi hade roligt. Vi dansade ända till klockan sex på morgonen då jag bestämde att det var dags att åka hem. Det är antagligen inte allt som hände men det är allt jag minns, och det var ju trots allt ett rave, ett riktigt rave.

Förra året, 2008 vid denna tiden avskydde jag Stockholm.
Jag avskydde staden så mycket att det sved i hjärtat var morgon jag vaknade.
Över julen var jag i Gävle, så även över nyår.
Våra älskade underbara kusiner var på besök hos oss och vi såg ett flertal filmer. När sprutande av den alkoholfria champagnen var över och alla filmer var sedda placerade vi oss i varsin säng och somnade gott.
Morgonen efter vaknade jag betydligt mycket piggare och nyktrare än jag gjort på nyårsdagen året innan.


2009 har varit ett kort år som jag inte hunnit med att hinna med. Därför tar jag nu vara på varenda sista minut och har spenderat denna dag med att shoppa i Solna Centrum med söta lilla syster och kvällen med filmer, vin och Fajitas, med samma, vansinnigt gulliga syster.

Jag börjar morgondagen med att lära mig själv att vara mindre snäll och sluta bli överkörd - det får banne mig vara nog nu.
Det är dock det enda nyårslöften, allt annat som är mina brister är detsamma som det som gör mig lycklig, så mina övriga brister låter jag vara.

Gott Nytt År, jag ska kämpa för att ge mig själv en konstant fantastisk tillvaro.