Time To Send Someone Away

Det blev ett fint avsked.
Våra presenter och vår omtänksamhet gjorde dagen vacker
och jag är så stolt.

Hennes fina ord om oss
till oss
fick mig att älska dom ännu mer.
Vi gör det så bra
varenda gång.
Vi har det så bra
så ofattbart bra.

Men saknad är hon redan
tomt kommer det att bli.
Världens bästa chef.
Varför skulle hon drabba oss för att sedan bli tagen ifrån oss...

Det blir tyst i hörnet nu och det kommer ta lång tid för mig att vänja mig av vid att se hennes solbrända ansikte varje dag.


I halsen gör det ont.
Jag satt med feber på jobbet och längtade hem.
Ska krypa i säng så fort jag orkat resa mig ur soffan.


De onda känslorna över lördagen har dämpat sig.
Jag är förlåten.
Jag fick en kram i text i sms och han vet att jag saknar.

Ett Försök Till Att Leva

Jag sov halva dagen igår.
Sena kvällen innan gjorde mig trött och gjorde så jag inte var utsövd förrän jag vaknade klockan två.

Halsont störde så jag bestämde mig för att spendera kvällen hemma för att vila mig till idag och inte förvärra smärta.

Men så ringde Caroline.
Hon bjöd över mig på fest med vin och chips.
Så jag tog mig dit, trots tröttheten och svag feber.
Jag varnade mig själv
försökte få mig själv att förstå att jag skulle åka hem om jag blev för trött.
Men vi hade alldeles för kul för att jag skulle kunna lämna
så jag stannade kvar.

Vi åkte in till stan
jag ställde mig vid en bankomat
lyckades med nöd och näppe att göra ett uttag
pengarna såg jag sen aldrig till och jag har ingen aning om var de blev av.
Lite synd...

Vi dansade på Berns
drack någon drink.
Jag var glad att jag var där men ville väldigt gärna åka vidare hem till honom.
Det är alldeles för längesen vi sågs.
Men när jag ville kunde inte han
när han kunde var jag redan borta.

I taxin hem var jag trött
ångrade mitt val
ville därifrån.

Några timmar senare somnade jag
ensam i min säng
önskade att jag istället vore där.

Jag vaknade flera timmar senare
med halsont och täppt näsa.
Letade efter pengarna
utan att hitta dom.
Löste problemet med elen som jag tidigare under natten orsakat.
Jag förberedde mig på att åka hem till honom då vi tidigare bestämt och då båda längtat efter denna dagen.
Men det visade sig att jag missat min chans
gjort bort mig
sumpat tillfället
gjort fel.

Jag bad om ursäkt flera gånger men jag förstår att han inte ville lyssna.

Nu har vi dock kommit fram till att det ska glömmas
Jag gjorde ett misstag
sådana gör alla ibland.
Han har förlåtit mig men jag slåss fortfarande med mig själv.

Om jag inte hade...
Om jag istället hade..

Om jag inte hade...
...hade jag sluppit
göra honom besviken
fått honom att inte vilja ha mig.

If only...

Jag måste lära mig att tänka längre
inte bara göra
det blir så många gånger fel.
Jag måste lära mig att säga nej
inte bara följa strömmen
och att inte allt alltid måste vara sitt yttersta.

Jag gjorde ett försök att leva
men jag gjorde fel.
Jag inser det nu.

Och nu saknar jag honom...
Nu vill jag ha honom här.


Jag älskar tjejerna.
Vi hade en underbar kväll med dans, fall i golvet
och vi höll varandras varma händer på promenaden genom stan.
Men jag önskar att någon hade stoppat mig när det gick snett
när jag gick fel.
Jag önskar att jag hade stoppat mig
istället för att nu inse
när det är för sent.

Thank God It's Friday

Underbar
underbarare
underbarast.

Jag har tagit hand om världens finaste lilla tjej ikväll.
Så klok är hon, så glad, så vacker.
Hon somnade på kudde, under filt på golvet
med mitt pekfinger i den lilla handen.
När hon andades som tyngst bar jag in henne till sängen
kramade hårt
pussade varmt på kinden.

Lilla, fina tussen!

Snart är mamma kusin på väg hem, då ska barnvakten jag hem till min säng
sova tills jag vaknar
ligga i sängen och njuta tills jag är pigg
sen göra mig redo för lördagen då vi ska skratta och dansa.

Äntligen helg!

So Light Was Her Footfall

Igår var en märklig dag.
Jag vaknade upprörd
irriterade mig på jobbet
på lägenheten.
När jag kom hem föll saker i golvet i en sån sakta fart att man nästan kunde tro att det var tänkt att jag skulle hinna reagera och ta emot innan dunsen.

Min magkänsla sade mig att jag borde ta många steg tillbaka
smyga runt hörnen
trampa lätt, mycket lätt i backen
inte tala högt
inte göra väsen
göra allt för att inte störa
makterna där ovan.

Så jag försökte idag
jag försökte vara tyst
lågmäld.

Det gick sådär för livliga mig.

Så fort jag kom till jobbet glömde jag liksom bort allt det som tidigare stört mig.

Jag har skrattat som vanligt idag
levt högljutt
säkert stört makterna där ovan och inte gett dom en enda stunds vila.

Det skiter jag plötsligt i.


Imorgon är det torsdag.
En vecka sedan han åkte.
Imorgon kommer han hem.

Istället För Tårar

Jag skulle kunna få en panikattack
på grund av rädsla över att inte veta hur allt kommer att sluta.

Jag skulle kunna fälla tårar redan nu
av saknad
och oro.

Jag skulle kunna skaka
frysa
stirra in i vägen med skrämd blick.

Jag skulle kunna vara livrädd eftersom jag känner mig själv och vet att jag inte har begränsningar över vad jag kan göra när verkligheten slår mig hårt och snabbt.


Jag väljer att inte gråta.
Jag väljer att inte bli arg
inte överdramatisera.

För är det något jag har lärt mig så är det att det alltid löser sig.
Oavsett vad jag tror från början.
Det blir alltid bättre än jag kunnat ana.


Vi kommer att diskutera situationen på jobbet hela dagen imorgon.
Jag är inte ensam om att bli lämnad.
Det är även tid för lön så jag hoppas att fler än jag väljer att koppla av med ett glas vin efter att dagen tagit slut.

Jag har bett banken boka ett möte med mig då ett köp av lägenhet varit på tals på min tunga ett långt tag.
Någon gång måste jag göra det
och nu är ett så bra tillfälle som det bara kan bli.

Jag har en kärlek som ska hålla sina ögon öppna efter möjligheter för mig.
Han sviker inte.



Mina gissningar slår oftast fel
och hoppet är det sista jag förlorar.

Jag är fortfarande känslig
men inte längre för tårar.

Going Through Changes

Måndagen började bra.

Jag vaknade av solen en timme innan klockan ringde.
Lycklig blev jag när jag insåg att det var en timme kvar för mig att spendera i sängen.

Tiden vandrade på på jobbet.
Vi hade utbildning under vilken det uppstod fler frågor än det gavs information.

Helgen blev planerad.
På fredag ska jag leka riktigt vuxen genom att vara barnvakt åt världens vackraste barn.
På lördag är jag inbjuden till fest
lagom impulsivt
lagom mycket okända människor.
På söndag ska jag mysa
kramas
hålla handen
umgås
skratta.

Men så kom smällen
den första och sen den andra.
Omorganisering på jobbet gör att en chef försvinner
men en annan får stanna.
Den kompetenta, förstående, fantastiska får gå
den sämre, oorganiserade får stanna.
Den dagen kommer tårar att falla.

Jag förlorar alltså en chef
en trygghet
kanske också en lägenhet
en annan trygghet.
Indirekt är jag förvånad
men det kommer ändå inte oväntat.
Någon gång var det tvunget att ske.
Jag hoppas bara jag får möjlighet att få ihop alla bitar innan allt splittras.

När Solen Värmer...

Dagar då tiden går så fort att jag knappt hinner andas.
Jag älskar sådana dagar.

I torsdags kilade vi i väg till våran nya favorituteservering efter jobbet.
Vi drack vin med solglasögon på.




Plötsligt bestämde några utav oss att kvällen inte skulle sluta där.
Hemma hos mig fanns en balkong och vin
så vi kilade vidare.
Någon timme senare skulle vi in till stan.
Vi ville trotsa tröttheten.
Vi åkte till söder, letade efter Caroline i Gamla Stan, vid slussen, på Medis.
Till slut vann tröttheten över mig, så jag tvingade mig att åka hem i samma stund som de andra sprang vidare.


På fredasgmorgonen var jag trött efter den sena kvällen innan.
Jag gick till jobbet men fick mycket lite gjort.
Vi jobbade halv dagen, precis som vi skulle och gick sen tillbaka till favoritstället.
Coca cola blandades med vin.
Solen sken starkt och gjorde mina läppar röda.
Solglasögonen åkte på direkt och rumporna placerades i solstolar.
Fy så vi njöt.
Fy så nöjda vi var.





Kvällen slutade för oss några timmar efter att solen gömt sig bakom molnen.
Jag gick hem, tog en dusch och var sen ute i vackra Sundbyberg igen.
Jag sällskapade med honom när han åt mat på restaurangen
han sällskapade med mig när jag åt en glass
och vi tog sen en promenad runt hörnen.


I går åkte jag till stan med för mycket pengar på kontot.
När jag mötte upp pappa och syster en stund senare var kontot tömt.
Vi gick på fotboll på Stadion.
Matchen blev oavgjord
jag blev besviken, hade hoppats på så mycket annat
hade hoppats på att vi skulle klå dom.
Men det blir inte alltid som jag vill...

Denna regniga dag spenderade vi på stan.
Jag följde dom till tåget och åkte sedan hem
förvånad över att det nu är söndag kväll.

Var tog tiden och andetagen vägen?

Happiness Hits Her Again...

Klart jag förstår att det går upp och ner.
Livet vore tråkigt om det inte innehöll både upsides och downsides.


Happiness hit me again
like a punch in the face.
Och det smakar riktigt bra.

Förslag om vin lades på Facebook.
Ingen tvekan om att jag nappar.

Nu sjunger tyst till musiken
men glömmer av mig ibland och nynnar plötsligt högt.

Misery Hit Her Like A Train On A Track

Så blev inget som vi hade hoppats.

För lite tid
för mycket att göra
fast inte från min sida
vilket gör att jag blir så otroligt besviken
inte på honom
men på tiden
som är för kort.

En hel vecka ska jag nu få längta.
Önskar att jag inte behövde.


Gårdagen blev mysig, trots övertiden.
Jag åkte till ett stort köpcentrum, tomhänt.
När jag åkte hem hade jag en kasse i vardera hand och en jacka i vardera kasse.
Efter shoppandet fick jag besök för en stund.
Ett litet glas här, ett litet glas där.
Klockan blev sent.
I morse var jag trött men jag tog igen mig ganska snabbt tack vare avkopplande musik i lurarna och skratt bakom ryggen.

I helgen ska jag, syster och pappa se fotboll.
Jag slåss tillsammans med Djurgården, pappa tillsammans med Gävle IF och syster står säkerligen i mitten för att kunna förhindra eventuellt slagsmål.
Efter lördagen tänker jag behålla min syster kvar här i ett par nätter
jag tänker inte släppa henne efter andra; inte ens tredje natten.


Inatt längtar jag till nästa vecka
till stunderna långt fram
nästan början av juni...

Längtan är som vanligt skadlig.
Fruktansvärt vidriga längtan.
Jag vill ha stunden istället för väntan.

Happiness Hit Her Like A Train On A Track

Dagen går offantligt sakta
lika glad är jag ändå.
Vi kommenterar den stillastående klockan hela tiden
förundras över hur den verkar ha somnat.

Jag har bestämt mig för att köpa godis på rasten
igen
och därmed orka jobba över ett par timmar ikväll
igen.
Lika glad är jag ändå
för vad gör man inte för underbart sällskap ända in på kvällstimmarna...

Mina fötter värker av nya skor.
De ömmar och det svider
men lika glad är jag ändå.

Kanske tar jag mig in till stan efter övertiden
hittar på något busigt
får timmarna att gå så att onsdag snart är här.

Onsdag utan övertid
onsdag med sällskap ända in på natten.

My Way Home

Lång ledighet behövdes.
Onsdagsnatten var underbar.
Resten av helgen var skön, behaglig, rolig.
Nu längtar jag till semestern.
Sex veckor kvar.
Så länge får jag kombinera solstrålar och sena kvällar med tidiga morgnar och dagar instängda på kontor.

Jag överlever.

Denna vecka börjar fullt men slutar tommare.
Dag ett och dag två jobbar vi övertid.
Det är frivilligt men jag som är så förälskad i pengar kan knappast låta bli att sitta där i min stol elva timmar, två dagar i sträck.

På onsdag planeras en preliminär träff.
Jag hoppas med hela hjärtat och sinnet att vi får allt att gå ihop och hinner klämma in varandra ett par fantastiska timmar och ännu en underbar natt
annars blir det alldeles för lång tid för mig att längta.
Jag hoppas och fortsätter att göra det tills jag sitter bredvid honom i soffan.


Jag ska försöka dra ner på det antal sovtimmar jag får per natt.
För mycket av det goda...
Jag vill kunna njuta av sommaren även fast jag jobbar
och jag är ju trots allt väldigt van vid att vara trött där.
Så nu får det vara slut på åtta-nio timmars sömnen så trappar jag istället ner till färre så jag hinner leva och skratta även efter jobbet dessa dagar då solen skiner.

Ladies Night

Vi bilade genom lilla staden idag.
Såg nästan ingen. Nästan ingen var ute.
Jag gissar att alla sover inne i sina sängar.
När inget finns att göra ute kan man lika gärna sova bort alla stunder av ens liv.
Det skulle jag göra om jag bodde här...

Jag och syrran har riktig tjejkväll ikväll.
Ansiktsmask, nagellack, tonande av hår och lite rosévin.
Det är varmt i mitt gamla rum eftersom datorn står på dygnet runt
men vad gör det
när man har kärlek överallt.

Let's Get Drunk On Cheap Wine

Fantastiska vecka!

Efter den ypperligt korta arbetsdagen igår njöt vi av pasta, pesto och vin i sol.
Det kunde ha varit varmare, vi kunde ha frusit lite mindre
men det var ingen som orkade irritera sig.
Vi bara avnjöt stunden.

Senare på kvällen åkte jag nästan ner till vattnet.
Där blåste det ännu mer.
På promenaden från tunnelbanan stannade jag till, drog in luft
njöt av den vackra atmosfären
njöt av att vara på väg dit igen.

Jag drack vin
han drack öl.
Vi gnällde över dålig tv
skrek åt hockeyspelare
skrattade åt film
berättade om varandras vänner och somnade sen.
Jag med mitt huvud på hans arm.

När jag vaknade i morse låg han nedbäddad i soffan.
Under natten hade jag snarkat, knuffats och varit omöjlig att förflytta så han gav upp, lade sig annanstans.
Jag väckte honom direkt när jag såg var han var, borta från mig.
Jag bad om sällskap i sängen
tre sekunder senare var han tillbaka bredvid mig och vi somnade igen.
Jag med mitt huvud på hans arm.

Underbart var det att vakna andra gången.
Mitt huvud hade lämnat hans axel
men hans arm var runt min kropp
bekvämligheten var ytterst påtaglig.
hans hand gled snabbt in i min.

Huvudvärk var ingenting som behövdes gnällas över.
Jag är van att vakna med huvudvärk efter både stor och liten fylla på billigt vin..
...med sällskap i sängen känns allt mycket mindre.


Tågresan till Gävle var trång.
Det var lekande barn och väskor överallt.

Pappa firar födelsedag idag så det har delats ut presenter.
Jag hade till och med köpt åt dom som inte fyller år
mest för att jag är snäll men också för att de inte skulle känna sig utanför.
Och tårta
och bullar
och kakor
och saft
och nästan sol på altanen.


Inatt sover jag gott.
Drömmer om alla underbara älskade
och saknar i går.

Se Mig Om (Min Beskärda Del)

I skuggan av värmen blåser vinden kallt.
Ljusen är tända
tekoppen är kokhet
precis som när vintern var på väg.


Under tysta stunder funderar jag alltid.
Jag funderar på det som har hänt
på det jag har gjort.
På det andra har gjort mig.

Jag vill skriva min historia
jag vill orka gå igenom alla detaljer
leta mig fram bland gamla minnen och berätta min historia.
Med riktiga ord
så att alla förstår.
Inte censurera
inte välja bort det som skrämmer mest.

Jag vill inte förstöra min lycka
men jag kämpar fortfarande och önskar ibland att jag hade någon som kämpade med mig
mot alla ondskefullheter
alla tragik
alla elaka människor.
Alla skrämmande minnen
som är små, korta, oviktiga
men som ändå kan väckas till liv av så lite som en doft av en parfym
eller en viss frisyr på en annan man.
Eller en jacka. En grönrutig.

Jag betalar inte ännu för alla mina misstag men jag vet att den stunden kommer vara här snart.
Självklart ångrar jag mig
självklart svider det i hjärtat när jag inser.
Men eftersom ingen frågar, ingen undrar
behöver jag inte svara, inte förklara
och då blir det för mig inte verkligt.

Fortfarande känns det ibland som det jag upprepar för mig själv är en berättelse jag hört från någon annan.
En historia någon okänd berättar för mig som skrämmer mig
gör mig sömnlös under vissa nätter.


Jag var lycklig även då.
Jag levde väldigt mycket de flesta stunder
var hel i samma stunder som jag var tom.

Jag har varit med om det mesta
inte gått miste om mycket
men tagit mig igenom det.
Funderar inte på att upprepa mina misstag.
Jag väljer att lämna de till historien, som snart ska skrivas.
Den riktiga, sanna.

Jag ska se mig om.
Undersöka vad som blivit av mig.
Inse att allt dör ut om man vill
att allt går att överlevas bara man vill
bara man kommer ihåg att dana.


I am making spring out this cold.
No one will stop me this year.


Det är en kall måndag i skuggan av värmen.
Jag har sett en film
ska ta en dusch, sen krypa ner i sängen.

Jag fick höra idag att jag alltid är glad
det lyser "fredag" i mina ögon
varje dag, hela dagarna.
Och jag är söt när jag skuttar.

Det är jag det.
Jag är väldigt lycklig
ler mig till sömns
och jag är söt när jag skuttar.

Hela Livet Är Ett Disco

En helt vanlig seg söndag.

Jag vaknade tio över ett
sent, jag vet
men eftersom jag inte somnade förrän klockan fem i morse lät jag det vara.
Onödigt att göra bekymmer av sådant som bara gör en gott.

Fick besök i min lägenhet strax efter tolvslaget igår.
Bara man vill så går allt.
Vi skrattade
såg på bilder
bland annat bilder på magiskt söta djurungar.
Därav anledningen till den otroligt sena natten...

Kort vecka denna vecka.
Två hela dagar och en halv efter det.
På onsdag ska jag umgås efter jobbet.
Efter umgänget tågar jag till Gävle.
Där umgås jag ytterligare under en lång ledighet som varar ända fram till söndag.


Hela livet är faktiskt ett disko
bara man inte glömmer bort att dansa.

Njutning

Jag är bekvämligheten själv.

Igår kväll städade och tvättade jag
i lugn och ro.
Hade ingen tid att passa
ingenstans dit jag måste stressa.

I dag åkte jag in till stan en stund för att se lite folk.
Åkte hem med ännu en klänning.
Det finns längre ingen plats för dom, men ändå blir de av.

Planerna ikväll var vaga men jag hoppades på något.
Men förkylning från det andra hållet är i vägen.
Men tro det eller ej
det gör inget.
För jag är bekvämligheten själv
och jag njuter av musik, film, allt
även på egen hand.

Dagar Då Dagen Går Som Den Ska

Ikapp med att tårarna lugnade sig igår somnade jag.
Jag fick en hel, lång natt och vaknade utvilad imorse
långt bortom mardrömmar.

På jobbet hade vi möte
där konstaterades ingenting nytt.
Efter mötet hade jag samtal.
Vi talade om kärlek, vänner, mig och mina tårar.
Jag behöver inte oroa mig, sade han.
Det går över.
Och det vet jag.
Allt går över
alla känslor dör tillslut ut och ersätts av andra, nya, om än inte okända
men ändå nya.

När jag kom hem från elva timmars passet hade jag energi.
Jag städade lite
diskade mycket.
Knöt ihop soppåsarna och donade med tvätten som är det jag ska roa mig med imorgon.
Men innan imorgon väntar sömnen.

Jag Gråter

Jag skriver när jag gråter.
När jag skriver gråter jag.

Vad ska jag göra?
Sova
glömma allt
hoppas det är borta imorgon?
Jag har testat det förut.
Det funkar aldrig.

Jag avskyr tårarna.
De är fullständigt förödande.

Jag undrar när det ska bli
också blev det nyss.

Samma lika.
Nu är vi där igen.
Vad mer kan jag säga...

Jag Vill Ha Allting

Jag älskar de rutiner jag numer har som får mig att vakna tidigt på morgonen, utvilad
jag älskar att vara vaken under den korta promenaden på jobbet och möta samma ansikten vareviga dag.
Jag älskar att komma hem, lagom trött, lagom sliten
mysa i soffan och sen krypa i säng.

Jag avskyr att jag blir så uttråkad att vakna av klockan samma tid, samma dag
gå samma korta promenad varje morgon, samma tidpunkt.

Lunchen intas halv ett.
Fikarasten tas fjorton trettio, knappast en minut tidigare eller senare.
Dagen avslutas tjugofem minuter över fyra, jag är hemma knappt ett djupt andetag därefter.
Jag slår mig ner i soffan, lyssnar många gånger till tristess
somnar sen tungt och tryggt i en iskall säng.

De skratt vi har på jobbet är jag förälskad i
men ibland tröttnar jag på våra skämt.


Jag älskar att kunna ta vara på mig själv.
Inte vara beroende.
Inte känna behov att göra ansträngning för någon annan.
Le av andra anledningar än att någon säger "du är den enda".

I samma intag av luft önskar jag så väl att jag hade någon att lägga överflödiga känslor på.
Jag önskar jag hade någon att hålla i handen
någon som var min.
Bara min.
Jag önskar jag fick säga "jag är bara din, jag är bara din".


I helgen händer ingenting.
Ingen har sagt något, jag har inte frågat.
Jag har efterlängtat en helg under vilken jag inte skulle behöva göra någonting.
Inför denna är jag enbart uttråkad.

Jag är orolig
rädd för tårar, då de successivt verkar ta sig tillbaka.
Jag är rädd för att jag ska känna mig ensam och därmed inte kunna njuta av den ro jag egentligen behöver.

Jag vill ha denna helgen
jag behöver tystnad
omhändertagande av enbart mig själv
mina kuddar att krama
samtidigt som jag önskar att allt såg annorlunda ut.


Jag vill inte vara rädd.
Jag vill kunna få allting.

Run Away To Elsewhere...

Långsam onsdag
och två timmar till jag får gå hem.
Ingen ser om jag jobbar
men jag vill göra det ändå.

Tog nyss en extra rast som jag spenderade utomhus på bänken nedanför entrén.
Ingen sol visade sig
det blåste mest
men det var skönt ändå.


Fortfarande två timmar till jag får gå hem..
Jag längtar
för ingen är kvar här.
Det är nästan bara jag med musiken i lurarna.
Just nu är det Krunegård och Kleerup.
Markus sjunger som vanligt så vackert.
Jag längtar efter honom
längtar egentligen efter festival men någon sådan blir det inte i år.
Vi väljer att spendera semestern med att flytta min lilla syster från ett hus till en lägenhet istället.
Alltså blir det inget tältande.
Lika glad är jag ändå.

Men det är lite för tyst här för att jag ska orka i två timmar till...
Och godiset är slut
och mackan som väntar på mig i kylen är jag inte så förväntansfull över.
Pizza vore däremot gott...


Och jag grämer ned mig lite för mycket dessa dagar.
Ligger lite på gränsen till botten alla stunder
förutom de då jag glömmer bort att jag är där
då skrattar jag som vanligt.
Men så är vi plötsligt där igen
och jag vet inte vad det beror på
men det skrämmer mig.
Jag är allergisk mot tårar numer och behöver nog läggas in om de beslutar för att visa sig.

Throwing My Emotions In The Air

Lite sorgligt i kväll.
Fullständig lycka i går.
Ena dagen ena sidan
andra dagen andra sidan.

Jag sover dock väldigt dåligt när jag har sällskap i min säng.
Inte för att det blir trängre
utan bara för att någon annan är där.

När vi vaknade i morse var vi trötta
för mig var det nog värst.
Jag hade drömt drömmar om honom under natten
längtat efter honom
vaknade till och såg att han var där.

När vi vaknade i morse ville jag verkligen inte gå upp.
Längtan efter jobbet fanns inte där.
Jag ville stanna kvar i sängen i otaligt många timmar.
Men efter en puss på kinden fick jag bestämt kliva upp ur den varma sängen.

På jobbet idag var jag väldigt trött och väldigt allergisk.
Underbara pollen är här.
Efter halva godispåsen blev jag lite piggare.
Den andra halvan sparar jag till elva timmars passet imorgon.


Jag hade lovat mig själv att inte känna någonting.
Inte märka av.
Jag hade lovat mig själv att tappa bort känslorna
det går aldrig som jag vill
för istället blev jag förälskad i dom.

Now's The Only Time I Know!

Världens bästa måndag!

Detta har nog aldrig hänt tidigare...

Fantastiskt.
Mirakulöst.

If I Hear Them Call I Know I Am On It...

Finner inte riktigt orden att beskriva fredagskvällen.
Jag verkar ha tappat dom under resterande helgen.

Vi började hos mig.
Lotta var glad, laddad.
Martin åt upp alla chips.
Joel spred lika mycket värme som alltid.
När hungern hos Martin blev för tung gick vi ut i regnet.
Vi sökte efter någonstans att grilla och hittade den bästa platsen utav de alla; nedanför jobbet.

Jag ska titta ner på grillen som vi lämnade kvar imorgon och längta tillbaka.

Festen spelades sedan vidare som en underbar film hemma hos mig.
Vi kramades och log.
Sen kom ytterligare besök förbi.
Vi bjöd på vår förtäring för att få dom att få lika roligt som vi hade det.
Än idag undrar jag om vi lyckades...

Framåt nattetid började vi bli trötta.
Joel somnade nästan i min säng men tog sig dock in till stan tillsammans med mig när jag skulle vidare till nästa.

På väg från tunnelbanan gick jag samma väg som jag och syster gick när vi skulle se Markus för en vecka sedan.
Jag log, sjöng för mig själv
och landade sedan i en stor, skön säng bredvid sällskap.

Lördagen kom sedan.
Jag vaknade upp
ensam i en annan lägenhet.
Jag låste dörren
försäkrade mig många gånger om att den var riktigt stängd
och gick sen till tunnelbanan.
Hemma väntade soffan otåligt på mig.
Jag lade mig ner
stannade där.
Vaknade till liv först när nästa upplevelse skulle upplevas.

Besvikelsen slog dock ned mig först.
Ångest och panik hälsade på
och jag grät mig igenom ett par timmar.
Just då trodde jag aldrig jag skulle överleva
precis som vanligt.
Men jag fick tröst
och det blev bra igen.

Lördagskvällens sällskap och jag hade först tänkt att åka hela vägen in till stan men ångrade oss snabbt och stannade i mina hemtrakter.
Några timmar efter ytterligare skoj och ståt somnade jag i min säng
och vaknade av den starka solen flera timmar senare.


Så kärlek till denna helgen.
Kärlek under hela helgen.

Lite förälskad är jag nog
även om jag lovat mig att inte bli.


Se bilderna nedan
lyckan är ju nästan alltför synlig.