Vid Min Sida

Jag finns.
Alltså lever jag.

Jag lever.
Alltså finns jag.

Jag finns enbart genom er.

Jag märks utav er.
Jag hörs när ni lyssnar.
Jag syns
när ni ser.


Jag drömmer konstant.
Alltid om en annan plats,
en annan tid
en annan jag
som är perfekt.

Jag längtar alltid.
Någon annanstans.

Till någon
helt annan.

Ibland kan jag inte ens skilja på
drömmen
och verkligheten.

Jag eller
jag?

Perfektionen
eller den omdömeslösa
självdestruktiva
Duktiga.
Givande
aldrig tagande.

Den jag har formats till
att vara.

Till för alla andra.


Nöjd så,
är jag.
Det är den jag är.
Vill inte vara någon annan.

Jag trivs
att ge andra lycka
underhållning.
Jag älskar att behaga.

Och jag är alltid försiktig.
Alltid medveten.
Även om jag ibland förlorar mig
och plötsligt är någon annanstans
än där.
I en annan dröm.

I am my star.
I am your star.

I am whatever I want me to be.

Jag är den jag vill att du ska se mig som.
Jag är precis som du vill ha mig.
Jag glömmer det aldrig.


Jag glömmer aldrig
vem jag är.

Jag glömmer aldrig att jag enbart är den jag är
tack vare er.

Som Vore Jag Helt Vansinnig

Jag gjorde misstaget att svälja en hel sömntablett igår (ja, jag äter dom fortfarande, ännu är jag inte redo att klara mig på egen hand...)
så i morse ville jag inte kliva ur sängen.
Det var kallt
ruggigt.
Jag längtade bort.

Men att tveka är slöseri med tid.
Så jag sträckte på mig, uttalade högt en och en annan svordom
och gick barbent i blåst i väg dit jag hör hemma.



Att läsa på balkongen är bland det bästa jag vet.
Plötsligt stör inte tågen.
I flera timmar har jag nu suttit där
utan att märka
utan att märkas.


Att somna med leende läppar är det bästa jag vet.

Jag lovar mig själv att aldrig medicinera mig mot det
mot leende läppar.


På promenaden ikväll skrattade jag för mig själv.
Visste inte var att ta vägen.
Det ömmade och dunkade
överallt.

Ibland känns det som att det är för mycket med all denna lycka.
Ibland blir jag tvungen att luta pannan mot en vägg för att klara att stå kvar.

Ser ni, tänker jag, jag tillhör de som älskar, tillhör de levande.

Som vore jag helt vansinnig...
Men nej,
bara
lycklig.

På Fel Sida Av Stan

Efter en tur i stan igår var planen att jag skulle ta tunnelbanan en bit söderut för första gången på alldeles för många veckor.
Jag skulle umgås,
jag skulle skratta
och jag skulle le.
Jag skulle sedan åka hem med tunnelbanan.
Borsta mina tänder och somna gott i min egen säng
och vakna åtminstone lite pigg morgonen efter
redo att gå tillbaka till de underbara älskade.

Det blev inte som jag tänkt mig.

Jag skrattade och log.
Vi umgicks.
Men klockan blev sent, jag blev trött.
Jag lade mig farligt bekvämt i soffan
och somnade.

Jag vaknade en gång runt fyra.
Tänkte att det vore bra om jag åkte hem, jag var utvilad och pigg, och redo att ta mig till mina underbara älskade.

Men jag reste mig aldrig ur soffan.
Jag somnade om...

Andra gången jag vaknade var klockan halv åtta
och jag var en halvtimme med tunnelbana från jobbet.
Första dagen efter semestern.

Snabbt klev jag upp.
Med ett mindre kaos inuti mig.
Jag tog på mig mina skor och smög ut ur lägenheten.
Utan att märkas det minsta lilla.

Så till jobbet fick jag sedan åka
med oborstat hår och ett mindre bakfyllt huvud.

De underbara älskade välkomnade mig med kramar
och vi skrattade åt min historia.
Men dagen var lång, jag var trött och inte alls utvilad.


Nu halvsover jag i min soffa
suktar efter min säng,
och undrar varför jag inte sov i den i natt...

Men men..

Det var värt all dagens trötthet och dagens illamående.
Det var det bästa avslutet på världens bästa semester.

Ge mig chansen och jag gör det igen!

My Day

Borta är bra,
men hemma är alltid bäst.

Stadgad är jag nu.
Till och med redo att gå tillbaka till jobbet på måndag.
Jag har ju saknat hela tiden...

I går kväll tog Taimas hand om mig väl.
Vi åt pizza och han fick mig att känna mig hemma,
som om jag aldrig varit borta.

Vi såg en läskig film
men jag var konstigt nog aldrig rädd.

I dag fick Fridhemsplan och Hagaparken se skymtar av mig.
Och söta, små tjejer fick jag hålla i handen.

I kväll regnar det och det är mörkt.
Min lägenhet behövde städas
och både nya och smutsiga lakan behövde tvättas.
Min lördag.

Min alldeles egna lördag.

Hemma igen.
Allt är som vanligt.

Jag älskar det!

Återvänder

Imorgon åker jag tillbaka till Stockholm.
Imorgon återvänder jag hem.

Jag tar fart
och ger mig iväg
till långt
långt härifrån.

I början kommer jag att krypa på väggar,
säkerligen riva ner dom
och kasta bakut.

Tills jag inser att jag kan låsa in det som kan liknas vid feber.

Jag tar fart
och självklart kommer jag att längta hit igen.
Men de finns ju alltid kvar.

Och jag är lycklig
över att få återvända hem!

Längtar Hem

Ännu en dag i värme.

Ännu en eftermiddag på IKEA.


Syster och jag åkte till mor och far efter ett snabbt besök på stan.
Mamma tog oss till IKEA.
Jag köpte nya gardiner,
ramar
och foton
och började längta hem.
Till min säng..
Den stora, i det förmodligen varma hörnet
men den är åtminstone min.

Och min balkong...
Den måste känna sig ensam.

Jag är ju fortfarande ny-förälskad i den staden,
så det är klart jag längtar hem.

Det är bra där.
Det är tryggt där,
det är tyst men det är skönt.

Det är hemma.

Snart, snart, snart är jag där.

God Natt Världen!

Natti natti världen.
Du har tagit hand om mig väl även denna vecka.
Nu är jag slut och ger upp för denna gång.


Av semestern är det en vecka kvar.
Jag åker hem i slutet av denna vecka för att se vad Stockholm har att erbjuda
och för att få lite tid att vänja mig vid lägenheten igen.
Den har ju knappt sett till mig på tre hela veckor när jag väl är tillbaka...

I linger...
I long..


Slick City tog emot oss med öppna armar i går kväll
och utan att kolla legitimation
trots en hög åldersgräns.

Vi dansade oss svettiga, precis som i Göteborg.

Det blev sent men vi var glada.
Och på vägen hem fick någon, jag nämner inget namn, en mindre kärleksförklaring inspelad på sitt mobilsvar.

Jag har svårt att vara tyst...


Så idag är vi trötta.
Vi sov en stund tidigare ikväll.
De stunder vi har varit vakna har vi spenderat liggande i varsitt hörn av soffan med halvöppna ögon.


God natt världen.
Jag tackar nu för mig.

Livet Som Sig Bör!

Jag solade på den rosa filten idag igen.
Jag brände mig lite ytterligare
men det är det värt.

Efter ännu en av världens godaste middagar lagade av världens bästa mamma åkte hon och jag till IKEA för att inhandla mer prylar till lillasysters nya lägenhet.
Lägenheten är nu färdiginredd.
Och den är världens finaste!

Nu har vi ännu en inflyttningsfest och firar genom att dricka rosévin på hennes stora balkong.


Livet är precis som sig bör,
och jag vet,
jag är fortfarande den lyckligaste av alla.

Watching Clouds Relax

Idag har jag solat på rosa filt på gräsmattan på baksidan av huset.
Jag brände mig på magen
jag brände mig lite på insidan av ena låret.
Men resten klarade sig.

Mammas lagade mat är den allra godaste och jag är glad att jag åkte tillbaka hit istället för att envisas med att vara kvar i min egna lägenhet och svettas bara för att få lite egen tid.
Riktigt än är det inte dags.
Lite längre vill jag vara med.


Semestern är alltså fortfarande helt fantastisk.
Vissa stunder vill jag aldrig tillbaka till jobbet, speciellt inte sedan de verkar ha tropisk värme på kontoret som kan få till och med den mest värmetåliga personen att svimma.
Men så inser jag...
..att jag saknar.
Att jag längtar och gärna skulle vilja ha en kram av.

Jag saknar att diskret kila förbi alla stillastående som står i väntan på tunnelbanan.
Jag längtar att få drömma mig bort på tågen, med Florence + the Machine i lurarna; på väg bort en fredag eller lördag kväll
eller på väg hem en annan morgon.

Jag längtar dit
även fast jag vet att det är alldeles för varmt i den lägenheten.

Och jag saknar även de mörkbruna ögonen som gömmer sig bakom glasögon.

Men jag står ut.

Jag lägger mig på marken
bevakar molnen som flyter förbi ovan
och känner mig precis lika avslappnad som dom.

Jag glömmer saknaden för ett tag och lever i solen en lång stund till.

GOT - STO

Från ett regnigt Göteborg till ett otroligt soligt Sundbyberg.

I lägenheten är det sjukt varmt.
Nästan så att jag många gånger tror att jag vandrat fel och kommit till en tropisk regnskog.


Resan hem igår var lång
och på tåget var det instängt
och varmt.
Vissa stunder var vi nära att svimma.

Men vi överlevde och klev av i Sundbyberg fem timmar efter att vi klivit på.
Vi var varma och trötta
men ack så lyckliga
och nöjda.

Varje kväll spenderades ute.

Två av tre nätter dansade vi igenom.
Svettiga och barfota med onda fötter vandrade vi sedan från Trädgår´n genom Göteborg hem till hotellet.

Fantastiska Göteborg.
Dit ska vi igen.

Även om vi redan sett allt.


Nu är väskan packad igen.

I min lägenhet går det inte att vara så vi tar tåget till Gävle i morgon.
Där kan man bada.
Där kan man sola.
Där blåser förhoppningsvis friska vindar.

STO - GOT

Från ett soligt Stockholm till ett regnigt Göteborg.

Fönstren på flygplanet blev blöta.
Molnen var grå istället för vita.

Men vad gör det
när man bor på hotell
granne med Sveriges största köpcentrum.

Vi ska vräka i oss frukost imorgon
och sen ramla Göteborgs gator fram.
Precis som Håkan har gjort.


Jag minns sist jag var här...
Jag minns senaste gången jag ramlade dessa gator fram.
Jag minns allt bråk
alla slag.
Alla hot.
Jag minns tårarna och olyckan.

Han hade en obekväm soffa i vilken jag somnade alldeles för många gånger.
Hans bröd smakade illa.
Mjölken var lika sur som honom.

Jag minns hur jag avskydde.

Jag minns honom
den lilla djävulen utklädd till en man.

Han är fortfarande bakom mig
men han är svag.

Avskydd är han.
Den lilla djävulen.


Men denna gång blir det bättre.
Ingenting rör mig
ingenting förstör.

Ingenting rör mig någonsin.
Och olycka är inget mer än o-synliga rörelser i ögonvrån.


Hemma i min lägenhet sköter mamma om min moster.
Hemma i vårat radhus sköter pappa om sig själv.
Efter Göteborg tar jag mig tillbaka till dom.
Världens bästa.

Okej, Det Är Dags Att Jag Ska Vinna Allt!

Jag saknar mitt jobb.
Jag saknar de underbara älskade.

Vid slutet av road-trip nummer två, Gävle - Sundbyberg, åkte vi förbi bänken nedanför kontoret, två av dom satt då där och rökte.
Jag längtade
hem...

Jag blev upprörd över fotbollen ikväll
hoppades att Tyskland skulle vinna allt.
Så blev inte fallet
så jag tröstade mig med vin
och packade min väska under rus av lycka.

Imorgon flyger vi till Göteborg.
Där bor vi på lyxhotell, äter stora frukostar och dricker vin.

Jag vinner allt.

Världens Finaste!

På väg till Gävle från mormor nu.
Vi har varit och hälsat på världens finaste morfar.

Det är idag ett år sedan han lämnade oss gråtandes kvar på jorden.
Jag saknar honom ofantligt mycket
men jag vet att han är lycklig
där han är.

Världens finaste...
Jag önskar du vore här så jag fick hålla din hand.

Det är inte detsamma utan dig.
Det är tystare
och nästan livlöst.

Ibland känner jag dig såklart här.
När jag pratar med dig vet jag att du lyssnar.
När jag är i behov av stöd vet jag att du tröstar...
Men jag saknar att hålla din hand.


Om en stund, när vi är hemma igen, somnar jag och syster på varsin madrass på golvet
och imorgon tar vi sovmorgon.
Och jag tror
att denna semester är den bästa någonsin!

Svettig Semester

Tillsammans med min semester kom den trettiogradiga helt o-typiska svenska sommarvärmen.

Igår flyttade vi min lilla syster till hennes första egna lägenhet, på Brynäs.

Hon har en stor balkong med utsikt över tågrälsen.
Precis som jag.

Jag kan nog komma att se staden Gävle med nya ögon i och med detta.
Kanske kommer jag till och med att älska.

Världens bästa syster och jag hade igår kväll inflyttningsfest när vi burit klart för dagen.
Vi drack champagne och åt jordgubbstårta.
Vi somnade sen svettiga
vaknade svettiga i morse
och är det fortfarande
trots otaligt antal duschar.

Sommar, sommar, semester...
Jag älskar det!

The Beginning... (If The Stars Were Mine)

So, here we go.

Detta är min semester.

Första kvällen spenderades med vin.
Och lite utav en allra bästa vän.

Väskan är nu packad
men tandborsten får vänta tills imorgon.

Jag åker till Gävle, förflyttar min syster till en lägenhet där många nätter sedan kommer att spenderas.
Sen åker vi till Stockholm för att spendera en natt i min lägenhet med mamma och pappa i en förort precis bredvid, sedan bär det av till Göteborg.

Det är min semester
resten får någon annan utvisa.

Jag fick rådet av en vän att nu krypa ner i sängen, trötta ut mig själv tills jag somnar.
Jag tror jag väljer att bortse från de orden och stannar nog uppe, vaken
tills jag ska åka till Centralen och åka bort.
Förhoppningsvis utan tårar i ögonvrån...


But if the stars were mine I would wish for two of me;
en på semester
en på jobbet bland de underbaraste älskade
samtidigt.
And then I would put the stars in a jar and give the rest of them to you!


Tre veckor känns lite länge
men jag vet att jag innerst inne vill.

Av Alla Sätt Att Vara Hel Igen!

Älskade Emelie och jag valde att ha en kort men underbar after-work tidigare ikväll.
Vi pratade om sådant ingen annan vågar nämna.
Vi sade sådant ingen annan vill lyssna till
och många gånger vill jag bara krama hårt.

Nu är jag hemma igen
utan gips.

Min högra arm är ruskigt vit
lite magrare än den vänstra
och luktar hudkräm som är Lottas.
Men huvudsaken är att armen är med och inte längre instängd i gips.
Frihet!

Jag är hel igen!

Och det är en dag kvar till lång ledighet.
Också det kan kallas frihet.

Alldeles strax ska jag duscha
utan plast och tejp.
Med två armar.


Underbara dag.
Jag smet från jobbet och friskvårdade i Solna Centrum för att inhandla världens bästa bröllopspresent till Therese.
Jag sprang sedan tillbaka till jobbet för att visa hur bra jag lyckats.
Therese blev glad.
Jag och Emelie var nog dock gladare, exalterade av att få visa vad vi lyckats med
exalterade över att få visa hur mycket vi tycker om.


En dag kvar
sen lämnar jag för ett tag.