En Fredag På Annexet

Det blev en sen kväll.
Det var en lång natt.

Rejält uppspelta och exalterade klev vi innanför dörrarna på Annexet.
Jag träffade min vän som var där för att dansa till samma musik som mig, vi höll om varandra en stund men såg sen inte till varandra något mer.

Kön till baren var lång.
Jag blev frustrerad och irriterad men glad igen när jag hade ett glas i min hand.

Tiesto spelade bra.
Vi dansade på nästan varenda centimeter av det stora dansgolvet.
Och en vakt hjälpte mig vid ett tillfälle att ta på mig mina skor . . .

På väg till tunnelbanan värkte våra fötter och ben.
Vi mötte en vilsen själ som egentligen hörde hemma i Malmö.
Vi visade honom vägen till tåget, följde honom tills han plötsligt fick för sig att irra hem, ensam.

Ett par timmar senare somnade jag skönt i min säng och vaknade gjorde jag inte förrän vid fyra tiden i eftermiddags.
Inte ens då var jag utvilad . . .
Det tär att leva livet.

Idag har vi en vilodag.
Vi har chips och vi har ätit chokladbollar och sett film om vackraste Marilyn Monroe.


Stunderna igår var precis så underbara som jag hoppats att de skulle vara.
Jag önskar bara att jag hade kunnat få stanna i de lite längre.


Imorgon ska jag lägga min röst i det stora valet.
Helt annorlunda än jag från början hade trott. . .