På Fel Sida Av Stan

Efter en tur i stan igår var planen att jag skulle ta tunnelbanan en bit söderut för första gången på alldeles för många veckor.
Jag skulle umgås,
jag skulle skratta
och jag skulle le.
Jag skulle sedan åka hem med tunnelbanan.
Borsta mina tänder och somna gott i min egen säng
och vakna åtminstone lite pigg morgonen efter
redo att gå tillbaka till de underbara älskade.

Det blev inte som jag tänkt mig.

Jag skrattade och log.
Vi umgicks.
Men klockan blev sent, jag blev trött.
Jag lade mig farligt bekvämt i soffan
och somnade.

Jag vaknade en gång runt fyra.
Tänkte att det vore bra om jag åkte hem, jag var utvilad och pigg, och redo att ta mig till mina underbara älskade.

Men jag reste mig aldrig ur soffan.
Jag somnade om...

Andra gången jag vaknade var klockan halv åtta
och jag var en halvtimme med tunnelbana från jobbet.
Första dagen efter semestern.

Snabbt klev jag upp.
Med ett mindre kaos inuti mig.
Jag tog på mig mina skor och smög ut ur lägenheten.
Utan att märkas det minsta lilla.

Så till jobbet fick jag sedan åka
med oborstat hår och ett mindre bakfyllt huvud.

De underbara älskade välkomnade mig med kramar
och vi skrattade åt min historia.
Men dagen var lång, jag var trött och inte alls utvilad.


Nu halvsover jag i min soffa
suktar efter min säng,
och undrar varför jag inte sov i den i natt...

Men men..

Det var värt all dagens trötthet och dagens illamående.
Det var det bästa avslutet på världens bästa semester.

Ge mig chansen och jag gör det igen!