I Mitt Paradis

Nu börjar semestrarna.
Det ger mig lite separationsångest.

Anna var först ut att lämna
och jag missade att ge henne en kram.
Kramen hon istället fick genom telefonen alldeles nyss var inte lika varm som den riktiga skulle ha varit.

Jag har skjutit fram min semester en vecka på grund av den brutna handleden men skulle nog kunna skjuta fram den mer och mer
vecka för vecka.
En del av mig vill ju alltid vara kvar...

I mitt paradis..

Jag kommer att älska min ledighet
men jag kommer även att älska att komma tillbaka.

På grund av att andra går på semester unnar jag mig därför vin ikväll
strax innan jag somnar...


Imorgon kommer världens bästa syster hit.
Hon ska hjälpa mig att handla allt de tunga som jag ensam inte klarar av att bära.
Kanske vill hon också hjälpa mig att dammsuga.

Men smärtan har i alla fall gått över
och gipset sitter lite löst så ibland känns det som att det nu istället följer alla mina vridningar
istället för att jag följer gipsets
som det var i början.


Mitt paradis...
En halv dag där imorgon
sen ledig ett par.
En kort semester..
Jag kommer genast att länga tillbaka.


"Det är så det ska vara
det är så vi vill ha det nu
det är så det ska vara
som en perfekt och underbar lag".


Kärleken är också tyst.
Den har liksom dött ut
och är allt annat än en perfekt och underbar lag.
Mig spelar det ingen roll längre.
Jag längtar inte
saknar inte.

Men jag vet att om jag får
kommer jag att vilja ha.

Jag vet att om han ger mig
kommer jag att ta.

Jag vet att jag vill hålla om...