It Makes Me Feel Alive

Förmodligen får jag behålla lägenheten
ett bra tag till.
Plötsligt rann tårarna
av chock möjligtvis
av lättnad.

Och armen mår bättre när den badar i kokhett vatten.
Den blir rörligare
och jag mycket gladare.

Mina blåmärken på den vänstra armen sätter lite färg på min tillvaro
och smärtan i armen för ju även lite gott med sig - jag minns lördagskvällen med ett stort leende.
Fantastiska människor..
Hur är det möjligt att alla är så...
...underbara...

Och hur ska jag kunna ha ångest
när alla är så glada med mig...
När alla skrattar och ler..

På fredag ska vi göra om allt
och då ska vi vara ännu fler.
Men jag tänker inte ramla
någon gata fram.
Jag tänker inte gråta på parkbänkar
och jag kommer att klara av att ta hand om mig själv och åka hem utan att ha en hand i en räddande ängels.


Men ja, det gör fortfarande ont
och jag ska inte överanstränga
då gör det ondare imorgon.
Men jag känner mig lite levande när det värker så fort jag rör mig.
Så länge jag känner
vet jag att jag är vaken
och vid liv.