Sjuk hela veckan har jag varit..
Jag tog mig till jobbet imorse men gav upp redan klockan elva med svett och frossa om vart annat.
Febern vann över mig...
Men så ikväll vann plötsligt jag över den...
Det var för mig ofattbart.
Jag orkade vara utomhus
jag orkade träffa
honom.
På vägen dit var jag så lycklig att jag kunde gråta
lyckan slog över mig.
Han är underbar.
På vägen hem, nyss, var jag så olycklig att jag grät.
Det blev en kort visit
men det enda som betyder något -
jag fick se hans ansikte.
En kille på tåget stirrade på mig som om något vore fel...
han känner inte mig.
Jag är van vid att gråta på tunnelbanan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar