Med En Stukad Högerhand

Den började bra, lördagen.
Jag tog lång sovmorgon, åkte till stan för att inhandla nytt till kvällen.
Fest-planerna ändrades.
Istället för i Vasastan festades det i Årsta.
Jag kände mig hemma.
Angelica bjöd på kladdkaka och alla målade varandras naglar.
Sen begav vi oss in till stan.
Poliserna skrämde oss men vi höll oss i skinnet och kom därmed undan.

På Debaser dansade vi massor.
Vi skrattade och vi skrek.
Det var underbart
och jag älskade Debaser
ända tills jag halkade i utspilld öl.
Den högra handen fick ta smällen och är sedan mitt fall ganska stukad.

Den är nästan dubbelt så stor som den vänstra och den värker så fort jag andas.

Efter flera timmars dans skulle jag åka därifrån
med en värkande hand.
Tanken var att jag skulle somna gott bredvid en annan i en stor säng.

Det blev inte alls som jag hade tänkt.

Istället grät jag på en bänk vid vattnet.
Istället grät jag så folk i husen tittade ner, skrämda.

Jag visste inte vad jag skulle göra
ville inte åka hem
ville bara vara.

Till slut svarade jag på ett av Andreas många samtal.
Jag sa var jag var.
Det skrämde honom.
Räddande Andreas, underbara Andreas, räddade mig undan misär.

Han höll om mig en lång stund
tröstade
försökte få mig att le
vid vattnet.

Vi vandrade sen gatan upp
vinkade in en taxi.
En stund senare bäddade han ner mig och jag somnade snabbt
med en stukad högerhand.


Det var en underbar kväll
den hade kunnat sluta annorlunda
men jag får skylla mig själv.

Idag spenderar jag varje minut i soffan sida vid sida om min tub med Zon-kräm.

Måndagen skrämmer mig inte.
Jag kommer att leva som vanligt
bland underbara älskade
med en stukad högerhand.