Jag Ler Medan Jag Minns

Vinet smakar körsbär.
Det står hallonsmak på förpackningen.
Varför ljuger de?


Det är två dagar kvar på inne på kontoret där det är minst hundra grader varmt.
Jag kan inte fokusera på någonting
orkar inte tänka.
Och Therese har flera gånger somnat vid sitt skrivbord de senaste dagarna.
Jag kommer att sakna att se...

Och jag missar en after-work.
Jag missar mycket.
Hela den kvällen kommer jag att tänka på
och sakna
och jag älskar så hårt.


Vad gör jag med de vardagliga bekymren när tiden plötsligt kommer att stanna?

Vad gör jag med all energi när det plötsligt inte finns något att spendera det på?

Vad gör jag med mig själv när rutinerna läggs i vila?

Men nej,
jag ska inte göra även detta till ett bekymmer.
Allt kommer att vara som vanligt när jag kommer tillbaka.

Dramatisk som jag är har jag dock svårt
att bara acceptera
att bara andas
att någonsin vara nöjd.

Jag vill alltid ha
det jag inte kan få.

Som den som jag bara vill hålla om
men inte kan.
Och som den som jag borde släppa taget om
men inte kan.

Som vanligt.

Jag ödslar energi på platser där det inte förtjänas
och
har sen ingenting kvar till de platser där det verkligen behövs.

Jag önskar ibland att allt vore annorlunda.

Men världens lyckligaste Ida,
det är ju ändå jag.
Jag glömmer aldrig det
och jag ler stort medan jag minns!