När Solen Värmer...

Dagar då tiden går så fort att jag knappt hinner andas.
Jag älskar sådana dagar.

I torsdags kilade vi i väg till våran nya favorituteservering efter jobbet.
Vi drack vin med solglasögon på.




Plötsligt bestämde några utav oss att kvällen inte skulle sluta där.
Hemma hos mig fanns en balkong och vin
så vi kilade vidare.
Någon timme senare skulle vi in till stan.
Vi ville trotsa tröttheten.
Vi åkte till söder, letade efter Caroline i Gamla Stan, vid slussen, på Medis.
Till slut vann tröttheten över mig, så jag tvingade mig att åka hem i samma stund som de andra sprang vidare.


På fredasgmorgonen var jag trött efter den sena kvällen innan.
Jag gick till jobbet men fick mycket lite gjort.
Vi jobbade halv dagen, precis som vi skulle och gick sen tillbaka till favoritstället.
Coca cola blandades med vin.
Solen sken starkt och gjorde mina läppar röda.
Solglasögonen åkte på direkt och rumporna placerades i solstolar.
Fy så vi njöt.
Fy så nöjda vi var.





Kvällen slutade för oss några timmar efter att solen gömt sig bakom molnen.
Jag gick hem, tog en dusch och var sen ute i vackra Sundbyberg igen.
Jag sällskapade med honom när han åt mat på restaurangen
han sällskapade med mig när jag åt en glass
och vi tog sen en promenad runt hörnen.


I går åkte jag till stan med för mycket pengar på kontot.
När jag mötte upp pappa och syster en stund senare var kontot tömt.
Vi gick på fotboll på Stadion.
Matchen blev oavgjord
jag blev besviken, hade hoppats på så mycket annat
hade hoppats på att vi skulle klå dom.
Men det blir inte alltid som jag vill...

Denna regniga dag spenderade vi på stan.
Jag följde dom till tåget och åkte sedan hem
förvånad över att det nu är söndag kväll.

Var tog tiden och andetagen vägen?