Misery Hit Her Like A Train On A Track

Så blev inget som vi hade hoppats.

För lite tid
för mycket att göra
fast inte från min sida
vilket gör att jag blir så otroligt besviken
inte på honom
men på tiden
som är för kort.

En hel vecka ska jag nu få längta.
Önskar att jag inte behövde.


Gårdagen blev mysig, trots övertiden.
Jag åkte till ett stort köpcentrum, tomhänt.
När jag åkte hem hade jag en kasse i vardera hand och en jacka i vardera kasse.
Efter shoppandet fick jag besök för en stund.
Ett litet glas här, ett litet glas där.
Klockan blev sent.
I morse var jag trött men jag tog igen mig ganska snabbt tack vare avkopplande musik i lurarna och skratt bakom ryggen.

I helgen ska jag, syster och pappa se fotboll.
Jag slåss tillsammans med Djurgården, pappa tillsammans med Gävle IF och syster står säkerligen i mitten för att kunna förhindra eventuellt slagsmål.
Efter lördagen tänker jag behålla min syster kvar här i ett par nätter
jag tänker inte släppa henne efter andra; inte ens tredje natten.


Inatt längtar jag till nästa vecka
till stunderna långt fram
nästan början av juni...

Längtan är som vanligt skadlig.
Fruktansvärt vidriga längtan.
Jag vill ha stunden istället för väntan.