Av Skratt Och Lycka Lever Jag I En Evighet (Din)

"Den Mörke prinsen tog tiggarflickan i handen
& sade till henne: Följ med mig!

Tiggarflickan kunde inte annat än lyda
Den röda solens skönhet gjorde henne yr
där den sken på världens vatten.

Lita på mig! Sade den Mörke prinsen
& därför litade hon på honom.

Lyd mig! Sade den Mörke prinsen,
& därför lydde hon honom.

Beundra mig, sade den Mörke prinsen
& därför beundrade hon honom.
Följ mig, sade den Mörke prinsen,
& därför följde jag honom.
Trots min höjdskräck klättrade jag ivrigt.

Ställ dig här hos mig, sade den Mörke prinsen
& därför ställde jag mig bredvid honom
trots att jag nu var rädd &
skulle önskat att jag vore hemma."


Jag kan inte annat än lyda.
Heller vill jag inget annat än att lyda.

Jag är din.


Joyce´s berättelse om Marilyn är över.
Slut är orden.
Berättad är historien.

Mina tårar föll när mina ögon långsamt skådade den sista sidan i boken.


En underbar kväll blev till en stökig natt.
Efter en stökig natt vaknade jag i morse
I en annan säng än i min egen.
Nu är jag hemma.
Trött men ändock förberedd att möta "måndag".


Ingenting rör mig,
ingenting förstör mig
Inte ens det hårdaste av hårt
Inte ens det ondaste av ont.

Av skratt och lycka lever jag i en evighet.