Dagen Efter

När klockan på jobbet slog prick 15.00 smet jag och Emelie ifrån jobbet igår.
Som vi hade sett framemot den stunden. . .

Hemma hos mig tog det inte mer än trettio sekunder innan vinflaskan var öppnad.
Jag tog en snabbdusch för att tvätta av mig lukten av jobb.
Under tiden njöt Emelie av sitt kedjerökande på balkongen.

Något glas senare mötte vi upp resten av följet.
Vi tog tunnelbana in till stan, gick runt nästan halva Södermalm i jakt på McDonalds och satte oss sen skönt i varsin stol på Rival.

Många skratt och många drinkar senare begav vi oss därifrån.
Oförberedd togs jag med till karaokebaren som vi sjungit på många gånger tidigare.
Vi fortsatte där att skratta och ack, så vi sjöng, kanske inte i de vackraste tonerna – men jag älskar dom ändå!

Spice Girls, Håkan Hellström, Madonna, Abba… Minnena är svaga men jag vet att jag aldrig tidigare sjungit så högt.

Några timmar senare var jag färdig för den gången, inte-ensam tog jag bussen hem till min underbara säng i vilken jag har spenderat hela denna dag, vaken och sovandes om vartannat, och inte ens nu är jag pigg.
Det är en typisk dagen-efter.
Men det finns ingenting jag ångrar.

Underbara kväll, perfekta vänner, ingen trötthet i världen klår det.

På fredag är vi i gång igen, på lördag sover jag återigen hela dagen.
Behöver jag säga att jag längtar. . . ?