Marilyn, Marilyn, Marilyn...

Det blir för mig som en besatthet.

Jag kan inte släppa boken ur mina händer.
Jag vill aldrig lägga den ifrån mig.

Blonde..
Jag önskar jag var hon.

Nu har jag dessutom sett en av hennes filmer.
Jag älskade den.
Jag älskar henne.

Ibland önskar jag till och med att hon vore min...

Jag lever hennes liv när jag blundar.
Ibland också när jag ser.


Så länge jag har ord kvar att läsa i boken är hon min.
När orden tagit slut, kommer jag att sakna
men fortsätta att drömma.

Igår var det knappt så jag ville lämna lägenheten på grund av henne.
Jag hade det så bekvämt i soffan
med armarna i luften och boken vilande i händerna.
Men jag tog mig ut.
Utnyttjade min sociala kompetens, sippade på vin, lyssnade på underbar musik i en mysig park
och mös med världens finaste bebis.

Imorgon är det måndag.
Boken och Marilyn följer mig till jobbet och finns där för mig om jag får tid till att drömma även där.