Helt Vanliga Ögonblick

Det börjar bli på riktigt på jobbet nu.
Semestrarna är snart över och en och en tar de sig tillbaka.

Plötsligt är varje ögonblick som vanligt igen.

Många av dom pratar dock om att söka sig vidare.
Några pratar om att inte för alltid befinna sig där.

Jag förstår inte vitsen.
Jag ser inte det roliga
kan inte förstå.

Men så må det vara.
Så länge jag trivs med att gå dit vareviga morgon antar jag att jag ska vara nöjd.
Även om det är helt på grund av dom jag vill vara där…


Jag har en huvudvärk ikväll.
Kanske är det på grund av all den uppståndelse som tidigare idag kändes av.

Jag vill läsa.
Jag saknar Marilyn.
Men jag orkar inte
jag orkar bara inte.

Om en stund kryper jag ner i sängen
med en kudde över mitt huvud.

Den sociala kompetensen sattes på stort prov idag när redogörelser från semestrar både skulle berättas och lyssnas till
så ikväll måste den vila.
Men det är underbart nu,
när det börjar bli som vanligt igen.
Behöver jag säga att jag älskar dom…

Och innan veckan är slut har vi lekt oss så trötta att vi stupar i varsin säng.
Huvudvärken som kommer efter det struntar jag fullständigt i.