Jag Skriker Även Om Ingen Hör

Nu rinner tårarna
och ingen har jag som kan trösta.

Jag försökte att vara ärlig.
Jag sade som det var istället för att bygga ett berg av ilska och ledsamhet inuti mig själv.

Det gjorde ingen skillnad.

Aldrig är det någon som lyssnar.

Alltid är det jag som ska be om ursäkt.
Aldrig kan jag bli förstådd.

Jag vet hur det kommer att sluta om jag inte försöker.
Så jag försökte.
Försöket hjälpte inte.

Det rinner för hårt i blodet för att det ska kunna botas.


Sanningen är tung,
men den är inte dödlig.
Om jag klarar att lyssna till den måste även dom.
De är de närmaste jag har.
Någon gång måste de förstå...


Det värker i min mage.
Kinderna är röda.
Andetagen svider.
Håret slits det i alldeles för hårt.

Jag må vara lycklig nu,
men det innebär inte att jag inte kan känna.

Och jag kommer att fortsätta berätta även om ingen orkar lyssna.