Lillasyster Bus

If you kiss me where it hurts
If you kiss me where it's sore
will I feel better,
will I feel anything at all?


Mina beställda filmer hade fallit ner genom mitt brevinkast idag.
Marilyn, Marilyn, Marilyn..
Nu älskar jag henne ännu mer.

Jag såg en av filmerna tidigare ikväll
och just nu önskar jag att jag aldrig behövde sova,
jag vill se mer!

Tårarna dog ut igår.
Jag tröstade mig själv och vaknade innan klockan ringde i morse.

Ikväll är jag inte trött.
Men jag ska snart kliva upp, snart ringer klockan, för sista tidiga morgonen denna vecka,
och jag vet hur jag blir om jag sover för lite,
det blir värre än idag...
...då cirka trettio personer konstant var tvungna att vara aktsamma och kasta fundersamma blickar för att hela tiden hålla koll på vad den lilla systern skulle hitta på för bus.
Hon kastade apelsiner i taket..
Hon skrattade högt åt roliga historier så att chefen gav henne tipset att gå hem..
Hon skrek i köket så alla blickar vändes till henne och vid lunchen skrattade hon så tårarna föll.
Hon är den lilla systern som alla skrattar åt och som alla tycker om.
Och när hon hittar mögel i matlådor i kylen öppna hon upp locket, tittar, luktar, skriker och slänger sen matlådan ner i golvet.

Hon hörs
och hon syns.
Hon tycker om att skrika med gäll röst.
Hon tycker om att hålla om
och hon älskar när lilla mamma Therese pekar "fy fy" med fingret och med bestämd röst säger: "Nej, Ida, nej".


Det gör inte ont längre.
Jag önskar som skrivet att jag inte behövde sova
men jag vet att jag måste.
Jag accepterar det
och glömmer allt annat.

Bara en cigarett till, säger lillasyster Bus, sen ska jag sova.