Svettigt Tonårsskinn, Onda Fötter Och Fuskchampagne

På onsdagskvällen såg vi fantastiska Efterklang och Sveriges Radios Symfoniorkester på en stor scen på Gustav Adolfs Torg.
Det var en underbar kväll i ett somrigt Stockholm
och jag njöt rejält redan då av min mini-semester.

Vi funderade en stund på att fortsätta vidare i Stockholmsnatten.
Under funderandet åkte vi tunnelbana runt staden för att få tid till att ta reda på om vi hade tillräckligt med energi för att orka eller om sängen och soffan frestade mer.
Det slutade med att vi åkte hem och somnade på varsin plats.

Morgonen efter vaknade jag tidigt.
Det var varmt i min lägenhet och i min mun var det torrt som sandpapper.
Flera liter vatten senare var det fortfarande torrt och mitt huvud värkte hela den dagen.

Filmer där huvudrollen spelades av Marilyn tittades på istället för att Stockholmsnatten än en gång blev undersökt och jag verkar nu ha fått sällskap i mitt Marilyn-beroende.

Fredagen bjöd på ännu mer sol och vi svettades när vi gick runt hela Söder på jakt efter ett museum.

Mina fötter värkte efter bara en kort stund eftersom jag alltid ska envisas med att bära skor med höga klackar,
även fast jag vet hur mycket jag gnäller efter bara korta stunder
och även fast jag vet hur illa fötterna mår.
Men det är ju alltid värt det;
det är ju alltid värt all smärta
för jag vet hur snygg jag är när jag trippar fram.

“I don't know who invented high heels, but all women owe him a lot”.
Marilyn…

En stund efter att vi kommit hem från fredagens promenader och museébesök, och fötterna fått vila i iskallt vatten somnade jag i min säng.
När jag en timme senare vaknade var jag pigg, hungrig och redo att smaka på Stockholmsnatten igen.
Debaser lockade och underhöll en lång stund in i fredagsnatten men tröttade ut oss till slut då tonerna som fanns att dansa till inte alls var några av våra favoriter
och fuskchampagnen där inte var lika god som den som fanns hemma.
Vi åt grekisk nattmat på Medborgarplatsen och jag njöt fortfarande otroligt mycket av min mini-semester.

På lördagen vaknade jag tidigt.
Solen strålade in och på min balkong var det fyrtioen grader varmt.
Jag nästan svimmade när jag såg.

Vi vilade en lång stund den morgonen men åkte sen in till stan för att fika med världens vackraste bebis, hennes mor, en moster och en (liten) kusin.
Trevligt hade vi.
Ungdomarna i Kungsträdgården var ibland lite för högljudda, men pussarna som bebisen gav bort gjorde att man plötsligt varken hörde eller såg annat.

Senare på kvällen promenerade vi Drottninggatan fram, åt middag bland turister och drack sen vin på det stora hotellet med stora glasfönster.



Nu har lilla syster åkt hem.
Nu är jag ensam igen.

Imorgon går jag tillbaka till mina alfa-grisar och önskar mig i present fler sådana här långhelger med svettigt tonårsskinn och massor med fuskchampagne!